Till umu.se

Studenter har ägnat sommarlovet åt Umeå Lunar Venture

[2016-08-23] Studenter och forskare vid Umeå universitet tänker bli först i världen att mäta det elektriska fältet på månen. Hela sommaren har ett 30-tal studenter i projektet Umeå Lunar Venture jobbat med allt från att bygga elektronik till att göra tester av hur mätinstrumentets alla delar klarar G-krafterna vid en raketuppskjutning. I fredags redovisade de resultatet av sitt arbete.

– Det är en hel drös otroligt duktiga studenter som gjort att vi nu är ett steg närmare att landa Sveriges första experiment på månen, säger projektledaren Sebastian Sjöquist.

I slutet av 2017 är det dags. Då ska en raket skjutas upp till månen med en rover ombord, byggd av det tyska ingenjörskollektivet Part Time Scientists. Tyskarna fick plats över i rovern och efterlyste rymdentusiaster som ville utveckla experiment att skicka med. Föreningen Space Science Sweden i Umeå antog utmaningen och bjöd in institutionen för fysik och civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik att vara med.

Sex arbetsgrupper

Där har arbetet sparkat i gång på allvar under sommarmånaderna. Intresserade studenter har skippat sol och badstränder till förmån för en sommarkurs, där de i sex arbetsgrupper inriktat sig på olika delar i månprojektet.
– Jag har lagt 400 timmar på projektet i sommar, berättar Kalle Sträng, en av studenterna som engagerat sig i arbetet med mätinstrumentet.

Elektronikgruppen har bland annat byggt strömförsörjningskretskort och motordrivarkort, berättar Björn Algers. Sofie Backman demonstrerar hur strömförsörjningskortet fungerar.

Instrumentet ska mäta det elektriska fältet på månen, något som aldrig gjorts tidigare. Den grupp som arbetat med simuleringar har därför haft en viktig uppgift i att pröva om de antaganden som gjorts under arbetets gång håller. Till exempel har de undersökt hur månfarkosten i sig påverkar det elektriska fältet på månen, så att mätinstrumentet kan kompensera för detta. De har också simulerat funktionen hos instrumentets sensorer.

Instrumentet som ska mäta det elektriska fältet måste rymmas i en liten aluminiumbox. I locket syns sensorerna som ska fånga upp laddningen.

Sensorerna har en experimentgrupp utvecklat, testat, byggt vidare på och testat om igen. När gruppen redovisade sitt jobb berättade de hur de tacklat olika problem.
– Vi har ju en månmiljö som är ganska jobbig med strålning, måndamm, varierande temperaturer och vacuum, säger Clayton Forssén, en av de fem studenterna i gruppen.

Många utmaningar

Elektronikgruppen har koncentrerat sig på att bygga strömförsörjningskretskort och  motordrivarkort, samt programmera mikrokontroller till mätinstrumentet, medan konstruktionsgruppen arbetat med den aluminiumlåda som ska rymma hela instrumentet och skydda det, både under färden till månen och på månytan.

Alla delar i projektet innebär utmaningar. Utrymmet i rovern är begränsat, Umeåstudenterna har fått 100 x 100 x 100 millimeter till sitt förfogande och inklusive lådan får utrustningen väga högst 1330 gram. Alla komponenter måste tåla 130 grader Celsius och klara 12 G när raketen skjuts upp utan att spricka i bitar.

Håller lådan med mätinstrumentet för G-krafterna vid raketuppskjutningen? Malin Portnoff visar hur konstruktionsgruppen gjort skaktester där de testat hållfastheten.

Vid sidan av de studenter som jobbat med själva mätinstrumentet, har en IT-grupp bland annat sett till att alla data som projektet genererar kan lagras på ett säkert sätt och att deltagarna i projektet smidigt kan kommunicera, fördela arbetsuppgifter och skicka filer mellan sig. PR- och mediegruppen har dokumenterat gruppernas arbete och spridit information om projektet genom pressmeddelanden, på hemsidor och i sociala medier.

"Mycket finlir kvar"

Många frågor återstår fortfarande att lösa och studenterna har inte lång tid på sig. Innan jul måste mätinstrumentet och alla övriga komponenter vara färdiga, så att de kan testas under våren. Kalle Sträng är dock optimistisk.
– Vi har en fungerande sensor, säger han. Den kan förstås alltid göras bättre och vi har mycket finlir kvar, men grunden är klar och vi ser att idéerna fungerar.

Projektledaren Sebastian Sjöquist är mycket nöjd med vad studenternas arbete under sommaren gett.

Projektledaren Sebastian Sjöquist är mycket nöjd med studenternas arbetsinsatser under sommaren.
– Det har flutit på bra, säger han. Grupperna har fungerat jättebra, men de har varit beroende av varandra och ibland har de fått vänta in varandra för att komma vidare.

Studenterna har jobbat en hel del på egen hand, men de har också haft lärare och forskare på institutionen för fysik att bolla idéer med och få hjälp av.
– Rymdgruppen på fysik har varit mycket involverad och det pratas överlag mycket om projektet på institutionen, vilket är väldigt roligt, säger Sebastian Sjöquist.

Kretskort till mätinstrumentet

Text: Anna-Lena Lindskog
Foto: Mattias Pettersson

Resultatet av studenternas arbete under sommaren firas med snittar och bubbeldricka.
Forskare och lärare har visat stort intresse för projektet. Fr v Maria Hamrin, Kjell Rönnmark och Sune Pettersson.

Redaktör: Anna-Lena Lindskog

Adress till nyheten:
http://www.teknat.umu.se/nyhet//.cid272381


Presskontakt

Ingrid Söderbergh, kommunikatör
Kansliet för teknik och naturvetenskap

Besöksadress
Förvaltningshuset, plan 6

Tel:  090-786 60 24

Mobil:  070-60 40 334

Kontaktformulär